En varning för Sveriges Liz Truss

12 okt 2022

Den 5 september tillträdde Liz Truss som Storbritanniens nya premiärminister. I det svenska nyhetsflödet hamnade hennes inledande veckor, till följd av vår eget val och kriget i Ukraina, något i skymundan. Det är synd, eftersom det finns mycket att lära av Truss första månad på jobbet. Parallellt med att det konservativa blocket vunnit regeringsmakten i Sverige, har det konservativa partiet i Storbritannien nämligen tagit stora kliv mot att mista den.

 

Vi backar bandet: vad är det egentligen som har hänt? Jo, så gott som omedelbart efter sitt tillträde presenterade Liz Truss den kanske minst genomtänkta statsbudgeten i modern tid, vars uselhet nära nog utlöste en finanskris. Hennes “plan” gick i korthet ut på att genomföra ofinansierade skattesänkningar för astronomiska summor mitt i brinnande inflation, och innehöll dessutom som lök på laxen ett förslag att radikalt sänka skatten för de mest välbärgade höginkomsttagarna. Tack vare ett rådigt finansiellt ingripande lyckades Bank of England rädda landet från ekonomisk kapsejsning – men Tory-partiets opinionssiffror sjönk däremot snabbare, hårdare och djupare än Titanic.

 

Liz Truss’ fiasko är en varning för konservativa inte bara i Sverige utan över hela världen. Kanske låter det dramatiskt, men när jag idag blickar västerut mot de brittiska öarna fylls jag av ett dunkelt obehag. Jag känner mig som Ebenezer Scrooge i Charles Dickens A Christmas Carol, då kommande julars ande visar honom skräckbilden av hans framtid – och likt Scrooge önskar jag svaret på en fråga:

 

Are these the shadows of the things that will be, or are they shadows of the things that may be only?

 

Det är bekvämt att avfärda Liz Truss som ett unikum, vars dumhet andra konservativa rörelser tryggt kan ignorera. Men det är fel. Tory-partiets förfall är tvärtom ett olycksomen, som måste påminna oss om hur beroende den framgång vi har vunnit är av en genuint folkförankrad politik. Om Boris Johnsons bästa dagar återspeglar vad det konservativa blocket i Sverige är nu, så är Liz Truss hotet om vad rörelsen kan fördärvas till om vi inte aktar oss.

 

Inom högern finns en liten men emellanåt (åtminstone bland Moderaterna och Liberalerna) inflytelserik skara, som inte egentligen svepts med i den konservativa vågen. För dessa är ett byte av ideologi ett byte av ytterkläder – och kläder efter väder! Eftersom valets vindar blåste konservativt vände de kappan hitåt, men innanför deras nya skrud är den politiska gestalten sig lik. Där ruvar samma idéer som Reinfeldt förlorade valet på 2014, ingjutna med ny och ond kraft efter flera års vila.

 

Redan nu lyfts exempelvis röster från vissa liberaler att, trots den djupa ekonomisk krisen, återuppliva januariavtalets synnerligen impopulära förslag på hyresreform. Överlag står det klart att det tyvärr finns karaktärer inom högern som aldrig brytt sig om annat än att driva sina egna aparta ekonomiska frågor. Dessa aktörer saknar dessutom påfallande ofta respekt för tunga valfrågor i stil med trygghet, vård och invandring. I synnerhet saknar de förståelse för hur viktiga dessa frågor är för arbetare och ungdomar.

 

Det konservativa blockets seger byggde till stor del just på arbetarnas och ungdomarnas förtroende. Dessa grupper lider nu i sviterna av den värsta ekonomiska och trygghetsmässiga krisen sedan 2000-talet började. De kommer sent att förlåta konservatismen, om vi sviker dem och strör salt i såren genom att prioritera slopad statlig inkomstskatt eller andra petitesser framför ett starkare rättsväsende, en förbättrad vård och en skärpt invandringspolitik.

 

I den kommande mandatperioden måste Liz Truss därför vara oss till skräck och varnagel. Hon har pekat ut ruinens brant, och varje konservativ i Sverige måste vara beredd att vidta nödvändiga åtgärder om skutan mot förmodan skulle börja styra mot denna avgrund. Förmodligen är våra samarbetspartners kloka nog att inte dra saker och ting till sin spets. Jag har dock inför framtiden ändå ett råd till alla konservativa folkvalda:

 

Om det, Gud förbjude, skulle stå mellan extra val och att godta en budget a lá Liz Truss – låt det bli extra val.

 

Johannes Norrman