Oikos Arvid Hallén med flera i SVD: ”Högern bör dumpa Liberalerna”

maj 27, 2022

Sverige står i dag inför svårare samhälls­problem än på mycket länge. Hotet från en gräns­överskridande gangster­kriminalitet, en ansvarslös invandrings­politik, en eskalerande energikris och en skola som inte håller måttet är bara några av de akuta problem som landets regering måste hantera. Det nuvarande styret har visat sig ovilligt eller oförmöget att ens börja ta itu med dessa frågor. Regeringen har prövats, och visat sig komma till korta. Den måste därför bytas ut efter höstens val.

Valet kommer att bli mycket jämnt. Varje röst kommer att behövas för att driva igenom ett regerings­skifte. Partiet Liberalerna är den svaga punkten. Liberalernas opinions­siffror är så dåliga att partiet antagligen inte klarar riksdagens fyra­procents­spärr. Varje röst som läggs på ett L som åker ur riksdagen är en förlorad röst som skadar borgerligheten. Varje röst som läggs på L hotar det nödvändiga regerings­skiftet, och varje L-röst som i stället hamnar hos M, SD eller KD ökar chansen för att Sverige ska kunna slå in på en ny politisk kurs.

Det är dags att stämma i bäcken, och förhålla sig till L på ett realistiskt vis. Eftersom L är på väg ut är tiden inne för skade­minimering, så att ett regerings­skifte kan ske även när L åker ur riksdagen. M, SD och KD borde därför sluta hålla L under armarna med hjälp av gemensamma utspel, debatt­artiklar och press­konferenser. Partierna borde också triangulera L på de områden där högern har goda chanser att vinna över L-väljare. Fokus bör ligga på sådant som kärnkraften, integration, kriminal­politik, och särskilt skolan.

Om L mot all förmodan faktiskt klarar fyra­procents­spärren väntar i stället nya svåra problem. Ett L som utgör en del av en höger­regerings parlamentariska underlag hotar tyvärr en sådan regerings hela reform­agenda.

Efter en konservativ valseger i höst kommer väljarnas förväntningar på att regeringen ska ta tag i landets problem att vara skyhöga. L kommer sannolikt göra allt för att blockera nödvändiga kraftfulla konservativa reformer, agera bromskloss, sätta käppar i hjulet och ytterst paralysera regeringens arbete.

Liberalernas partiledare Johan Pehrson har i och för sig gjort sig känd för att driva en hårdför kriminal­politik, och i en kartläggning av Liberalernas riksdagsmän som genomförts av Jan Teorell vid Stockholms universitet (redovisad i SvD 25/3-21) visade han sig vara riksdags­gruppens överlägset mest konservative medlem. Ett L-parti som enbart bestod av Johan Pehrson vore inte ett problem för högern. Tyvärr har han också parti­kamrater.

Partiets riksdagslistor har på valbar plats ett starkt inslag av den vänster­liberala Ullenhag­falang som gjorde allt för att underminera Nyamko Sabuni. Ett motsvarande agerande mot Johan Pehrson ligger i korten efter valet. I december 2022 ska L välja ny parti­ledare. När Johan Pehrson själv kandiderade till ordförande 2019 vann hans kandidatur ett obefintligt stöd från parti­kamraterna. Johan Pehrson är inte representativ för sitt parti, och kommer inte att kunna driva en borgerlig linje, hur sympatisk han än är som person.

Ett tydligt exempel på detta är det gemensamma förslag om visitations­zoner som M, SD, KD och även L gick fram med. Förslaget fick bakläxa på Liberalernas landsmöte. Ansvarig för att driva igenom förslaget var ingen annan än Johan Pehrson. Det är precis en sådan paralyserande inverkan vi kan förvänta oss att L kommer att ha på en höger­regerings reform­agenda.

En svag högerregering som på grund av L inte lyckas driva igenom sina reformer kommer att göra väljarna djupt besvikna. En sådan regering kommer heller inte att bli omvald.

För Sverige är läget för allvarligt för att man ska spela hasard med landets framtid. Sverige behöver en ny regering som har mandat att bedriva en kraftfull reform­politik, och som dessutom kan bli omvald. Tre höger­partier kommer garanterat komma in i riksdagen. Att riskera hela makt­skiftet genom att satsa på ett parti som sannolikt ändå åker ut är ett livsfarligt risktagande. Särskilt som att L på grund av sin inre splittring och sina starka inslag av radikal vänster­liberalism riskerar högerns reform­agenda också om partiet klarar sig kvar i riksdagen.

André Popovski
ordförande Föreningen Heimdal
Julian Kroon
ordförande Konservativa förbundet
Arvid Hallén
program­ansvarig tanke­smedjan Oikos