29 april 2021

Asle toje: att politisera till döds

Trump hade rätt om Oscarsgalan. Låt mig berätta varför.

Det är faktiskt värt att minnas hur högt respekterat Academy Awards har varit. Experterna satte Oscarsgalan i samma bås som Nobelpriset: De spelade i den högsta divisionen, hedersprisernas Patek Philippe. Sedan dess har Oscars landat med ett magplask. Tittarsiffrorna har stadigt sjunkit, med runt 15 procent per år sedan höjdpunkten 2014. Årets prisutdelning hade 9,8 miljoner tittare, enligt Nielsen Ratings. Tre fjärdedelar av tittarna från 2014 slog med andra ord av TV:n.

Varför? Det uppenbara svaret är att pandemin gjort det omöjligt att samla alla vackra Hollywoodstjärnor på röda mattan. Å andra sidan: Publiken sitter i husarrest och det fanns inget annat bra att titta på den kvällen. Men det viktigaste var nog att allt färre hade hört talas om, eller sett, filmerna som var nominerade. Vi lever i televisionens guldålder och Oscars firar filmer och filmskapande. Men det skapas allt färre storfilmer av den typ som ”alla” har sett.

Deprimerande och förutsägbara

De främsta kandidaterna för i år var en film om en man med Alzheimer, en revisionistisk film om Black Panthers, en film om att skapa film, en film om hur illa USA är för migranter, en film om livet på botten i Amazon-ekonomin, en film om date-våldtäkt, en film om en döv trumslagares möte med sjukvården och en till film som mytologiserar 68:orna.

Om det finns någon gemensam nämnare för dessa filmer, så är det att de på olika sätt kritiserar Amerika. #goodtimes. Jag har inte tittat på någon av filmerna, men med största sannolikhet har inte du heller gjort det. Det handlar nog mest om att de flesta av filmerna verkar riktigt deprimerande men också förutsägbara. När jag var ung, gick liknande filmer på biografen och sågs av folk som hade basker och saknade flickvän.

… Ok, så jag avslutade inte den här kolumnen igår. Jag såg istället vinnaren av priset för årets bästa film. Nomadland. Filmen är inte bäst, den är knappt bra nog. Kritikerna har nog förväxlat behovet av glöd med djup. Filmens osynliga undertext kommer från Michel Houellebecqs uttalande; ”I sin sista fas bidrog den västerländska civilisationen till en generell depressiv stämning på

Ensidigt politiserad

Kritikerna pekade på att årets upplaga var outhärdligt ”woke”. Flera av de nominerade skådespelarna använde sin tid på scenen för att leverera rättrogna uttalanden om politik, du vet, kändisidealism. Men det var inte plågsamt, det var tröttsamt. Oscarsgalan är också berättelsen om hur vårt samhälle får allt färre mötesplatser, även på TV.

Olika grupper tittar inte ens på samma program. Det kanske är förståeligt, speciellt eftersom Oscars inte bara är politiserat, det är ensidigt politiserat. Oscarsgalan reflekterar en vänsterliberal världsbild och filmerna som nomineras är överväldigande de som bekräftar vänsterliberala fördomar. ”För bara tjugo år sedan skulle de ha ansetts som märkligt och opassande att blottlägga industrins vänsterliberala slagsida.”

Ed West skriver detta i Small Men on the Wrong Side of History (2020). Boken är ett humoristisk och självkritiskt porträtt av vår tids konservatism. En stor del av boken handlar om varför det intellektuella varumärket är allt annat än attraktivt, men också varför konservativa lämnar samhällsarenan. Det förväntas att de grupper som blir till ”de andra” i en manikeisk världsbild, inte orkar slå på Tv:n. Det märkliga är att akademin var medveten om detta, men så glömde de bort det. Förr var Oscarsgalan underhållande, gnistrande familjeunderhållning, därför lät man det bero.

Problemet var bara att en växande våg av kändisidealism försvårade detta ytterligare, lösningen blev då att konferenciern fick rollen som Jokern; den som dämpade självgodheten och kom med fräcka vitsar på stjärnornas bekostnad. Vem minns inte Ricky Gervais inspel under Oscarsgalans lillebror, The Golden Globes: ”Ni är inte i ställning att uppfostra publiken om någonting. De flesta av er har mindre tid vid skolbänken än Greta Thunberg.”

Trump hade rätt

Oscarsgalan tog bort konferenciern 2019 efter att komikern Kevin Hart dragit fräcka vitsar som någon blev kränkt av. Utan Jokern har Oscars blivit självupptaget. I en kommentar om ceremonin uttalade sig president Donald Trump; ”Sluta och vara så tröttsamma och politiskt korrekta, och ta tillbaka en FANTASTISK PROGRAMLEDARE.” Han påpekade att utestängningen av konservativa och republikaner inte har fungerat så bra för Oscarsgalan. Det finns en hel del att orda om, bland annat att han har helt rätt. Trump fick aldrig riktigt grepp om presidentrollen, men han hade varit en utmärkt värd för Oscars. Hans talang har alltid legat inom underhållning.

Kommentatorerna på högersidan förklarar att de låga tittarsiffrorna beror på de politiska uttalandena – något som till och med Regina King erkänner är något som kan få tittarna att slå av TV:n i början på sändningen. Det är inte problematiskt att Oscars-ceremonin har blivit ett skyltfönster för kändisars politiska våndor, långt därifrån. Den mer allvarliga slutsatsen kan vara att den slags liberala monokultur som Oscars firar, är ointressant för många. Ganska många har det visat sig.

Asle Toje